idioten000

Rasputin: Rysslands svarte eminens
Muslimska berättelser
Barabbas
Himmel över Everest
Cosmopolis
Gäst hos verkligheten; Bödeln
 

No easy answers: The truth behind death at Columbine - Brooks Brown & Rob Merritt
Den tudelade visconten / Klätterbaronen / Den obefintlige riddaren - Italo Calvino
Mijailović: Berättelsen om en mördare - Edvard Unsgaard
Lasermannen: En berättelse om Sverige - Gellert Tamas
 

Hittils har det bara varit en uppgift i skolan så det har inte tagit upp någon större tid vilket är frustrerande. Jag känner att jag mår väldigt dåligt av att inte ha någonting konkret att göra varje dag - att bara driva runt. Inga vänner har jag heller. Först var jag väldigt glad över att bli utskriven från sjukhuset men med tiden så har det normaliserats och nu tänker jag normalt igen. Mitt liv är långt ifrån utmärkt och att bli påmind om verkligheten gör mig lite smått deprimerad. Inte så farligt egentligen - men det blir allltfler tillfällen då jag känner hopplöshet.

Blir nästan deprimerad av att läsa min egen blogg. Det mesta har gått framåt. Blev inlagd igen på sjukhuset, fast jag från början tyckte att det var helt onödigt inser jag nu att det var tur att jag blev inlagd och kunde få behandling som hjälpt mig framåt. Ibland kommer det stunder då jag vill ge upp och kasta mig framför tåget men det är alltmindre frekvent. Fortfarande är jag nästan rädd för att umgås med andra eftersom det känns som om jag konstant blir granskad -- och allt jag kan göra är att tänka på vad andra tänker om mig.

Var idag på skolan och gick på introduktionen till en av de kurser jag ska läsa. Gick hyfsat bra även om det kändes påfrestande att vara i närvaro med så många människor av varierande ålder. På torsdag börjar den andra kursen så jag ser nästan fram emot det, att ha någonting vettigt att göra igen. I och för sig så är det distanskurser men det är bättre än ingenting.